Får ni hjälp?
Varför jag började fundera på detta var just för att min mans föräldrar varit här oss passat barnen då vi var iväg på möte med länsstyrelsen för ett eventuellt bildande av sammfällighet inom området där vi bor.
Vi försökte hinna röja bort det mesta från middagen och annat tjafs som låg framme innan dom kom men lite fanns ju kvar att göra, ni vet lite disk att plocka in´i maskinen, bord att torka av och en påse som behövdes bytas.
Min mamma bor nästan 100 mil ifrån oss så det är ju liksom naturligt att hon inte kan hjälpa oss hur mycket hon än skulle vilja, det blir när hon är här bara, då putsar hon fönster, lagar söndriga byxor och rensar avlopp:)
Min mans föräldrar däremot bor inte långt ifrån oss och det blir då självklart dom som får rycka in då vi behöver barnvakt, men när dom hör ordet barnvakt så är det verkligen BARA barnvakt, dom la barnen och sedan satt dom sig i soffan och tittade på tv.
Jag vet inte om jag begär för mycket, men skulle jag vara barnvakt till mina barnbarn och jag ser att dom inte hunnit torka av bordet och fått in alla disk i maskinen skulle jag hjälpa till med detta, och istället för som dom lägga blöjan som inte fick plats i soptunnan på bänken, istället för att byta påse.
Dom rör inte en pinal hemma hos oss, knappt dom lånar toan liksom, i går satt dom här i över 3 timmar och tordes inte ens värma på lite vatten för att ta kaffe fast det står på bänken.
Jag vet att vi är vuxna och själva har valt att ha många barn men för den saken skull uppskattar vi ju inte hjälp mindre, det behövs så lite!
Hur har ni andra det och hur resnonerar ni kring hjälp/inte hjälp?
oj.. tre timmar och inte ens kunna tömma soppåsen.. :) det tror jag nog att farmor och farfar eller mormor och morfar gjort här.. diskat och plockat lite med ungarnas kläder hade de säkert ochså gjort.. :) nu är det ett tag sedan vi hade "barnvakter" här då teensen klarar sig själva och stina är lite liten än..:) men det kanske är som du säjer.. de kanske inte törs göra si eller så.. föra att de är rädda att ni skulle bli sur...:) så skulle nog min svärmor kunna tänka.. :)
kram kram
älskar din blogg bara mer&mer,vad bra den blivit!
Och vilka underbart fins kort,på super goa ungar
Förstår dej verkligen,min mamma hade aldrig kunnat vara här,medans Lowa sov utan att göra nåt OM hon vetat att hon fick,och att vi ville det.
Men småsaker som röjja disk och plocka undan hade mamma fattat att hon fått göra utan att checka med oss.
Tror allt beror på vilken sorts relation man har,och hur andra uppfattar en själv.
Dom kanske tror att dom inte "får" eller att ni inte "vill" att dom ska göra nåt,men samtidigt...hur lägger man fram det?
"ja alltså ni får gääärna tömma soporna,plocka undan disken som vi inte hann"
Det hade jag tyckt varit pinsamt att kläcka ur mig..
jisses vilket dilemma!
HOW TO DOOOO?
kram
