Moa 1 år!!!
Förstår inte var tiden tagit vägen, vår lilla bebis fyller ett år i dag!
Vid dethär lagt för et år sedan hade jag gått 2 veckor över tiden och börjat fundera på om hon bestämt sig för att bo kvar där inne och inte komma ut, jag menar med 4:e barnet SKA man inte behöva gå 2 vecor över tiden, finns liksom intee på kartan, inte min iaf.
Vi 16 tiden började jag iaf känna av lite men trodde det var falskt alarm som så många gånger innan.
Vid 17 var maten klar och den intogs med myrtuggor i ryggläge på soffan, tänkte att är det nu på allvar så måste jag få i mig lite mat iaf. Vid 17:30 har jag fått i mig hälften av maten ungefär o mer går liksom inte, ringer förlossningen och rådfrågar dem och dom tycker jag skall komma in.
Försöker mig på en snabbduscha och Erik packar det sista i väskan.
Säger hej då till de andra barnen och min mamma vid straxt innan halv 7, ringer Eriks päron på vägen in och hör om dom kan komma och hjälpa min mamma att få alla barnen i säng.
Vid 19.00 ringer vi på klockan til förlossningen och blir direkt visade till ett rum. Givetvis har jag precis då inga värkar så barnmorskan tittar på mig och undrar nog ltie vad vi gör där.
Hon gör de vanliga undersökningarna och tar lite info och sedan går hon.
Vid 20.00 kommer hon tillbaka o inser ju att det är på riktigt för då sitter ja som i en båge i stolen o vet inte vart jag ska ta vägen. JAg fåe en såndär tvättsvamp och går in på toa för att tvätta av mig, vet inte hur länge jag är där inne men min man ropar iaf p mig efter ett tag och undrar ur det går. Men med värkar som avlöser varandra så är det inte så lätt...
Kl 21.15 kommer nattpersonlen in för att säga hej, hon hade nog tänkt gå igen men blev kvar då hon ser hur ont jag har.
Hon försöker sätta en nål och sedan kollar hon en ctg kurva och ser att bebisen har hjärtljud på över 200, detta är vid 22.
Hon beslutar sig för att ta hål på hinnorna för att få fart på det hela lite, som om jag inte hade ont redan innan, efter hon tagit hål på hinnorna gör värkarna än ondare och då äntligen får jag min bästa vän lustgasen till hjälp.
Vid 22.45 ringer hon läkaren och säger samtidigt till den andra personlarn att hämta en säng.
Dom börjar prata om kejsarsnitt!!!! Aldrig i livet tänker jag, denhär bebisen ska ut "rätt väg"
Gjorde kejsarsnitt med tvillingarna och det är inget jag gör frivilligt igen.
Börjar få krystvärker vid 23.04 och 23.20 är hon ute, frågar säkert 3 gånger om det verkligen är en hon, var ju så inställd på att det skulle va en pojke till. men jo det är det:)
Hon kommer upp på mitt bröst men tas därifrån lika fort då dom inser att jag blöder väldigt mycket, så det blir snabbt över i en annan säng och iväg till operation.
En liten bit av moderkakan ville inte lossna och innan dom hade hunnit få loss den hade jag förlorat 3,5 liter blod, det var inne mycket kvar sen kan man lugnt säga.
Fick ligga på uppvaket i 6 timmar och få 2 påsar blod innan jag fick komma ner till bb där pappa och det lilla underverket låg och sussade.
Detta var en söndag natt och på tisdag morgon åkte vi hem på egen begäran, dom hade nog velat ha kvar mig en dag till pga mitt låga blodvärde på 84 men nä, jag är ingen sjukhusmänniska! jag vill hem!
å vilken klycka när vi kom hem och alla killarn för första gången fick träffa sin lillasyster, alla var så gulliga och klappade på henne och gullade. Hon kallades de första 2 veckoran för bebisen av alla 3 killarna.
Nu har hon gått från en liten "klump" på 4,6 kg till en lite nätt 1åring på någonstans mellan 9-9,5 kg.
Ja nu har ett helt år gått och nästa måndag börjar hon inskolningen på dagis, lite väl tidigt för min smak, de andra har inte börjat förrens dom har varit över 2 år, men som situationen är nu så har vi inget val, men det kommer gå bra!!!
I dag blir det inget firande här hemma, ska nämligen ta med henne och åka upp till Östra igen.
Hon är slö, äter inget och sover nästan hela tiden, somnade 20.00 i går kväll och har varit vaken typ 20 minuter sedan dess. Hon har heller inte ätit något sedan kl 15 i lördags, får i henne sockerslat lösning men det kan man ju inte leva på hur länge som helt, speciellt inte då man inte ens väger 10 kilo.
Hon har gått ner så mycket i vikt stackarn:(
Nu ska jag gå och väcka gubben o se om vi ska åka,
Och än en gång ni som beställt halsband, jag tar er i tur och ordning när jag har tid, hoppas ni förstår, jag har inte glömt er.
GRATTIS VÅR LILLA PRINSESSA!!!!!
Kram
Vid dethär lagt för et år sedan hade jag gått 2 veckor över tiden och börjat fundera på om hon bestämt sig för att bo kvar där inne och inte komma ut, jag menar med 4:e barnet SKA man inte behöva gå 2 vecor över tiden, finns liksom intee på kartan, inte min iaf.
Vi 16 tiden började jag iaf känna av lite men trodde det var falskt alarm som så många gånger innan.
Vid 17 var maten klar och den intogs med myrtuggor i ryggläge på soffan, tänkte att är det nu på allvar så måste jag få i mig lite mat iaf. Vid 17:30 har jag fått i mig hälften av maten ungefär o mer går liksom inte, ringer förlossningen och rådfrågar dem och dom tycker jag skall komma in.
Försöker mig på en snabbduscha och Erik packar det sista i väskan.
Säger hej då till de andra barnen och min mamma vid straxt innan halv 7, ringer Eriks päron på vägen in och hör om dom kan komma och hjälpa min mamma att få alla barnen i säng.
Vid 19.00 ringer vi på klockan til förlossningen och blir direkt visade till ett rum. Givetvis har jag precis då inga värkar så barnmorskan tittar på mig och undrar nog ltie vad vi gör där.
Hon gör de vanliga undersökningarna och tar lite info och sedan går hon.
Vid 20.00 kommer hon tillbaka o inser ju att det är på riktigt för då sitter ja som i en båge i stolen o vet inte vart jag ska ta vägen. JAg fåe en såndär tvättsvamp och går in på toa för att tvätta av mig, vet inte hur länge jag är där inne men min man ropar iaf p mig efter ett tag och undrar ur det går. Men med värkar som avlöser varandra så är det inte så lätt...
Kl 21.15 kommer nattpersonlen in för att säga hej, hon hade nog tänkt gå igen men blev kvar då hon ser hur ont jag har.
Hon försöker sätta en nål och sedan kollar hon en ctg kurva och ser att bebisen har hjärtljud på över 200, detta är vid 22.
Hon beslutar sig för att ta hål på hinnorna för att få fart på det hela lite, som om jag inte hade ont redan innan, efter hon tagit hål på hinnorna gör värkarna än ondare och då äntligen får jag min bästa vän lustgasen till hjälp.
Vid 22.45 ringer hon läkaren och säger samtidigt till den andra personlarn att hämta en säng.
Dom börjar prata om kejsarsnitt!!!! Aldrig i livet tänker jag, denhär bebisen ska ut "rätt väg"
Gjorde kejsarsnitt med tvillingarna och det är inget jag gör frivilligt igen.
Börjar få krystvärker vid 23.04 och 23.20 är hon ute, frågar säkert 3 gånger om det verkligen är en hon, var ju så inställd på att det skulle va en pojke till. men jo det är det:)
Hon kommer upp på mitt bröst men tas därifrån lika fort då dom inser att jag blöder väldigt mycket, så det blir snabbt över i en annan säng och iväg till operation.
En liten bit av moderkakan ville inte lossna och innan dom hade hunnit få loss den hade jag förlorat 3,5 liter blod, det var inne mycket kvar sen kan man lugnt säga.
Fick ligga på uppvaket i 6 timmar och få 2 påsar blod innan jag fick komma ner till bb där pappa och det lilla underverket låg och sussade.
Detta var en söndag natt och på tisdag morgon åkte vi hem på egen begäran, dom hade nog velat ha kvar mig en dag till pga mitt låga blodvärde på 84 men nä, jag är ingen sjukhusmänniska! jag vill hem!
å vilken klycka när vi kom hem och alla killarn för första gången fick träffa sin lillasyster, alla var så gulliga och klappade på henne och gullade. Hon kallades de första 2 veckoran för bebisen av alla 3 killarna.
Nu har hon gått från en liten "klump" på 4,6 kg till en lite nätt 1åring på någonstans mellan 9-9,5 kg.
Ja nu har ett helt år gått och nästa måndag börjar hon inskolningen på dagis, lite väl tidigt för min smak, de andra har inte börjat förrens dom har varit över 2 år, men som situationen är nu så har vi inget val, men det kommer gå bra!!!
I dag blir det inget firande här hemma, ska nämligen ta med henne och åka upp till Östra igen.
Hon är slö, äter inget och sover nästan hela tiden, somnade 20.00 i går kväll och har varit vaken typ 20 minuter sedan dess. Hon har heller inte ätit något sedan kl 15 i lördags, får i henne sockerslat lösning men det kan man ju inte leva på hur länge som helt, speciellt inte då man inte ens väger 10 kilo.
Hon har gått ner så mycket i vikt stackarn:(
Nu ska jag gå och väcka gubben o se om vi ska åka,
Och än en gång ni som beställt halsband, jag tar er i tur och ordning när jag har tid, hoppas ni förstår, jag har inte glömt er.
GRATTIS VÅR LILLA PRINSESSA!!!!!
Kram
Kommentarer
Trackback
