Uppochnervända huset

Egentligen är det väl inte jag som har det jobbigast nu utan Moa...
Erik är påväg in till Östra med henne igen.
Hon blev utskriven i går vid lunch och sedan dess har hon spytt upp allting så efter ett samtal med sjukvårdsupplysningen så fick vi svaret jag befarade, Jag tycker ni ska åka in med henne!!

Så nu är dom påväg upp, bilen kan väl vägen dit utantill snart så många gånger vi varit där bara dethär året.
Hade egentligen velat åka med och sedan att någon av oss tog bilen hem men det fick bli som förra gången, jag stannar hemma med grabbarna grus.

Fick frågan tidigare om vi inte har någon som vill passa och nej, vi har tyvärr inte det.
Eller jo min mamma vill jättegärna passa men hon bor 100mil härifrån.
Min mans föräldrar bor 10 minuter från oss men dom har alltid viktigare saker för sig, så som att åka och handla, laga middag, köpa skor eller nåt annat världsviktigt som absolut inte kan vänta.
Vi har slutat fråga.....
Visst man kan fråga någon kompis men de flesta vi känner har själva 3-4 barn och då är det inte bara att komma förbi och lämna av 3 till, krävs lite planering då. För en timme eller två funkar det ju men inga längre stunder.
Jättetråkigt men det är till att försöka göra det bästa av situationen.


Moa står på pallen och borstar tänderna, precis som hon ser brorsorna gör:)

Kram