Uppochnervända huset

Sitter och gör smycken och har Efter tio med Malou på i bakrunden.
Just nu pratar de med ett föräldrapar som förlorat sin lille Jack bara en kort tid efter han föddes.
Han föddes i v 27+1 och dog av en blödning i lungan.
När jag hör sånna här berättelser så blir jag alldeles tårögd och tänker tillbaka hur vi själv kämpade då vi väntade tvillingarna.
Dom var beräknade att komma den 31 mars men redan på nyårsafton fick vi åka in för jag hade börjat få värkar, väl innen fick jag dropp som skulle stoppa värkarna och fick sedan ligga inne på BB för observation, denna gången lyckades dom stoppa dem och jag fick efter några dagar komma hem igen.

Efter ytterligare 2 veckor var det dax igen och samma sak då jag fick dropp och blev liggande på BB för observation i nästan 2 veckor med stränga order om att ligga still i sängen!
Hur lätt det nu är då man ligger i en stenhård sjukhussäng och har ont överallt.
Fick iaf komma hem med samma order om att soffläge var det som gällde, den 12 februari var det världens snöoväder och givetvis börjar värkarna igen och denna gången kännde jag att nu går det inte längre.
Vi körde i 40 km i timmen hela vägen upp till sjukhuset och väl där var det bara in på förlossningsrummet och då var det inget snack om saken , nu skulle dom ut, det var inget att vänta på längre.

Så den 13 februari föddes våra 2 små gossar i v 33+5.
Nu hade vi den turen att jag inte hade några andra komplikationer som komplicerade det hela utan "bara" förtidiga värkar så barnen kom ut och mådde förhållandevis bra.
Dom fick ligga kvar på neonatalen i nästan 2 veckor för att lära sig äta men annars klarade dom sig jättebra.

Jag är evigt tacksam för den hjälp vi fick under vår resa och som gjorde att vi i dag har 2 friska och pigga killar.

Mamma älskar er!



Kram